nade sig.

Han höll också sitt ord, ty han skaf­fade modern en liten pension, livarpå hon kunde lefva sorgfritt, och bekostade Frans’ undervisning i en militärskola, der han gjorde så vackra framsteg, att han efter några år blef löjtnant och sedermera en särdeles aktad hög officer.

Frans visade sig alltid tacksam mot in välgörare.

t

18

»Ack, min far var soldat och stupade i kriget; min mor är en stackars enka!»

»Godt», sade den förnäme herrn, »gå hem nu och säg till din mor att jag skall komma till er i morgon.»

Dagen derpå, då Frans och hans mor sutto vid sin tarfliga frukost, inträdde en officer i guldstickad uniform.

Frans igenkände genast i honom sin välgörare.

Officeren var en general, och han gjorde sig noga underrättad om moderns och hennes sons lefnadsförhållanden. Då han erfor att Frans’ far hade tjenat vid hans regimente och han ännu mycket väl erin­rade sig honom, lofvade han att draga för­sorg om dem båda, hvarefter han aflägs-