41. Hasselnöten.

Bernhard och David hittade på vägen en nöt. I stället för att som goda kamrater dela den med hvarandra började de gräla om hvem som skulle ha den.

»Det var jag, som såg den först, och derför skall jag ha den», sade Bernhard.

»Men det var jag, som tog upp den, derför behåller jag den», svarade David.

De voro nära deran att fara i lufven på hvarandra och slåss för nötens skull, då Ernst, en äldre gosse, kom till stället. För honom omtalade de nu livad orsaken var till deras tvist och bådo honom afgöra hvem af dem nöten skulle tillhöra.

93

den lilia svalan lefde ännu på aftonen, när Matilda gick till sängs. Men då hon om morgonen skulle se efter henne, låg hon med utsträckta ben död i sin bur.

Ack, hur många tårar fälde icke Ma­tilda deröfver att hon icke följt sin faders råd och nu var skulden till den stackars svalungens död.