71

ett fruktansvärdt brak, så att dess spillror flögo vidt omkring.

Med detta enda slag hade ovädret lad­dat ur sig, blott några regndroppar föllo ännu och snart lyste den blåa himlen åter fram.

Men sedan Gustafs förskräckelse gått öfver, föll han sin bror om halsen och sade:

»Snälla Felix, genom din modighet har du räddat mitt lif.»

»Blott till hälften», svarade Felix, »ty din lydnad har lika stor del deri.»

Från den stunden minskades Gustafs fruktan för åskan, och slutligen beundrade han dess storartade majestät lika mycket som sin hroder Felix.

31. Steglitsan.

»Kom och köp fåglar, kom och köp!» ropade en karl, som gick omkring på gatorna.

På ryggen bar han en stor bur med alla slags stora och små fåglar, och dess-