44

Emma lofvade att hon skulle göra som modern sagt och skyndade derpå till slotts- trädgården.

Der promenerade hon fram och till­baka i de skuggrika gångarna, beundrade de i lysande färger strålande blomstersän­garna oeh såg på skalbaggarna och fjäri­larna, hvilkas vingar glänste i det varma solskenet.

Nu skulle det egentligen hafva varit tid för Emma att gå hem, men der boi’ta utbredde sig ju dammen och svanarna sim­made så majestätiskt deri, att det var lust och glädje att se derpå. Hon erinrade sig visserligen moderns förbud, »men», tänkte hon, »jag vill bara se hvad guld- och silfver- fiskarna och de små söta svanungarna ha för sig!»

Snart stod hon också vid kanten af dammen. De små fiskarna simmade fram till henne i stora skaror och hon kastade brödsmulor åt dem. Nu kommo också svanarna seglande och ville vara med om kalaset. Det var två gamla svanar och deras ungar.

Ack, hvad Emma hade roligt åt de ståtliga, hvitglänsande djuren, och nu böjde hon sig ned för att klappa ett af dem,