55
»Mitt snälla barn», sade inodern en dag, »det hjelper inte, nu måste du göra början; tänk bara, hvad skall det blifva af, om du inte vill lära något? Du måste blygas för dina små väninnor, hvilka sedan skola kunna mer än du. Tag genast din stickning och gå i skolan, om du inte vill smaka på riset.»
Fanny lugnade sig, torkade bort tårarne och lät föra sig i skolan. Missbelåten gick hon dit och missbelåten kom hon åter hem, och så gick det i flere veckor. Fanny ville icke sticka och lärde sig det icke heller, utan ville hellre leka med sina dockor.
Lärarinnan beklagade sig öfver henne, och modern föresatte sig nu att det skulle blifva allvar af med arbetet.
Ett fjerdedels år efter det hon hade börjat gå i skolan, blef det hennes födelsedag,
och hon gladde sig mycket åt de vackra saker hon då skulle få.
På födelsedagen fick hon stanna hemma, och då modern ledde henne ut i salen, lågo Fannys gåfvor utbredda der på ett dukadt bord. Ack, ack, så vackra saker det var allt sammans: en ny klädning, ett par små tygskor och åtskilliga leksaker.