72
utom höll lian i hvardera handen en liten bur.
De små fåglarna qvittrade och pepo helt muntert i sitt fängelse.
Knappt hade den lilla Klara, en snäll och ömhjertad flicka, från fönstret sett hvad som försiggick på gatan, förr än hon skyndade ned till fågelfängaren och frågade honom:
»Hvarifrån har du fått de många fåglarna, som du vilDsälja?»
»Jag har fångat dem alle sammans i skogen och på ängarna med limspö», svarade mannen.
»Ack», sade Klara, »det är inte vackert och inte heller rätt gjordt af dig att be- röfva de små djuren deras frihet. Hvad begär du för steglitsan, som du håller i handen? Det var en lustig liten fågel!»
»Tjugufem öre», sade mannen; »för bättre pris kan jag inte sälja henne, ty hon sjunger så vackert, det snälla djuret.»
»Jag vill köpa steglitsan», utropade Klara, hvarpå hon sprang upp i huset och hemtade penningarna ur sin sparbössa.
Då hon kom ner igen, gaf hon fågelfängaren tjugufemöringen och tog steglitsan