»Du såg de fattiga barnen, hvilka inte en gång hade ordentliga kläder för att skydda sig emot denna köld, och så länge det ännu gifves menniskor, som sakna de nödvändi­gaste behofven, är det inte rätt att vi skaffa oss något, som vi kunna undvara eller som är öfverllödigt. Du ville ha en ny siden­halsduk, emedan du tyckte om din vän­innas, och vill du ännu få denna alldeles onödiga önskan tillfredstäld?»

Susanna blygdes nu och svarade:

»Nej, snälla mamma, nu vill jag inte ha någon ny halsduk, ty jag inser att det är öfverflödigt. Från denna stund skall det vara mitt största nöje att af mitt öfver- flöd dela med mig åt fattiga barn.»

Susanna höll det löfte hon gifvit, och ganska ofta kom hon till sin mor för att bedja om den eller den saken, som hon önskade gifva åt fattiga barn. Derigenom förvärfvade hon sig också många fattiga

o o o

menniskors tacksamhet och kärlek.

79