81
Robert missunnade naturligtvis gossarna deras glädje och beslöt att störa den för dem. I stark fart sprang han förbi snögubben, stötte liksom af en slump till den och pladask föll gossarnas glädje i hop till en snömassa. Under hånskratt sprang Robert sin väg.
Till en början trodde gossarna att de af oförsigtighet sjelfva slagit omkull sin snögubbe, men då de igenkände Robert och hörde hans skratt, ropade de:
»Det är den otäcke Robert! Tag fast honom, tag fast honom!»
Nu gjorde de snöbollar och började jagten efter den flyende. Hvart Robert vände sig, träffades han af en väl riktad snöboll, ty äfven andra gossar hade slutit sig till förföljarna.
Det värkte i ryggen på honom, det su
sade för hans öron och snöbollarna regnade fortfarande öfver honom. Slutligen kunde han taga sin tillflykt till en släg- tings hus. Högt jämrande sig, berättade han för denne den misshandling, hvarför han varit utsatt. Men slägtingen hade genom fönstret sett hela tilldragelsen och sade:
»Du är sjelf skulden till hvad som händt dig. Hade du inte i din elakhet