108
och underlät derför mången gång att allvarsamt bestraffa honom för hans dumheter.
Då vintern kom och isen låg spegelblänk, följde Josef med några kamrater, hvilka ämnade sig ut till en liten sjö utom staden.
Då de uppnått sjön, knakade det visserligen i isen, men gossarna begåfvo sig dock ut på den glatta spegeln. Josef gick i spetsen för kamraterna, men plötsligt faller han omkull, de efterföljande gossarna går det på samma sätt, isen knakar och brister, och der ligga de alle sammans i vattnet.
Lyckligtvis var sjön mycket grund på detta ställe, och derför lyckades det dem snart att arbeta sig upp. Nu var det naturligtvis slut med nöjet, och med våta kläder skyndade de hem. Men vår vän Josef, hvilken var den, som först föll i och sist kom upp, hade fått sig en förkylning. Han lades genast till sängs, men ty värr var förkylningen så svår, att han insjuknade betänkligt och dog redan efter fjorton dagar.
Visserligen sade Josef mycket ofta under sjukdomen: