110
»Skäms ni inte att så misshandla det stackars klena djuret, som inte kan komma ur fläcken? Säkert känner det smärta lika väl som menniskan, och det är gudlöst gjordt af er att slå det, då det ju måste arbeta för att skaffa er bröd.»
Vid dessa gossens ord blef formannen helt förbluffad, och han funderade just på hvad han skulle svara, då en herre, som, utan att de märkte det, närmat sig dem, slog Lars på axeln och sade till honom: »Bra, min gosse, du har gjort rätt.» Men till formannen sade han:
»Hör på, min gubbe, det är illa att ett barn måste lära dig; barmhertighet.»
o o
Då Lars derefter styrde sina steg mot hemmet, slöt sig den främmande herrn till honom och sade:
»Du är en rask gosse. Hvem är din far?» »Daglönaren Muller.»
»Hvar bor han?»
Lars beskref gatan och huset mycket noga.
»Godt», sade den främmande herrn. »1 morgen skall jag komma till din far och tala med honom.»
Den följande dagen infann sig främlingen hos Lars’ far och fick af honom