medlidande. Hon räckte det derför hela sin smörgås och fröjdade sig hjertligt, då hon såg hur godt det smakade den lilla.
Redan ville hon skynda efter sin syster Hildegard, som gått förut, då den fattiga qvinnan vänligt frågade henne:
»Hvart ämnar du dig, min snälla, goda flicka?»
Cecilia stannade och svarade:
»In i skogen och plocka blommor.» »Jag skall följa med dig, min snälla flicka», sade nu den fattiga qvinnan; »jag vet hvar de mesta vackra blommorna stå och vill hjelpa dig, derför att du varit så snäll mot mitt barn.»
Cecilia följde qvinnan in i skogen till ett ställe, som var alldeles snöhvitt af blommor, och här plockade de en stor bukett, Hildegard deremot sökte länge och fann blott få blommor. Missnöjd återvände hon derför hem och blef afundsjuk på sin
122
»Jag är sjelf hungrig och kan inte dela med mig.»
Derefter fortfor hon att äta.
Men då Cecilia såg det stackars barnet, hvilket lystet betraktade hennes smörgås och nästan grät af hunger, greps hon af