131
»Hur är det fatt med dig, snälla Elin ?» Har du inte roligt här hos oss?»
Men Elin gaf dem intet svar och var till och med nog oartig att vända dem ryggen.
Nu sprang Augusta bort och hemtade dockorna.
»Kom, snälla Elin», bad hon, »så skola vi leka med dockorna! Se bara hvilka små söta hattar och kläder de ha!»
Dockorna voro också förtjusande näpna, hade naturligt, silkeslent hår och små kindben liknande mjölk och körsbär. Så vackra dockor hade Elin icke hemma; derför blef hon ännu mera misslynt och började gråta.
Då det icke lyckades de båda systrarna att trösta kusinen, gingo de till sin mor, omtalade Elins uppförande och frågade:
»Hvad kan det vara åt Elin? Hon längtar visst hem!»
»Kära barn», sade modern, »er kusin är sjuk, mycket sjuk, men vi kunna bota henne, om ni bara vilja.»
Då modern sade detta, krusades hennes läppar af ett betydelsefullt leende.
De båda systrarna lofvade göra allt hvad modern önskade.
Men då denna sade: »Gån tillbaka