med hos djuren framkallar medlidande kär­lek och vänjer dem vid att innerligt sluta sig till sina välgörare.»

77. Räfsaxen.

I herr Richards hönsgård helsade vän­nen Mickel på några nätter efter hvaran­dra, och om morgonen upptäckte man än att en stackars kyckling, än en dufva och till och med en fet anka eller gås' sakna­des, som röfvaren i all tysthet hade kni­pit och bortfört.

Herr Richard var mycket förargad öfver dessa snatterier och gissade mycket riktigt att en räf var den brottslige. Han köpte sig derför en räfsax af jern.

Då han kom hem med saxen, visade han den för sina barn och förbjöd dem strängeligen att om aftonen, då det var mörkt, gå ut på hönsgården, emedan han hade för afsigt att sätta upp räfsaxen der och derför en olycka lätt kunde inträffa. I räfsaxen fastsatte han nu en dufva

177

och stängde sedan omsorgsfullt hönsburarna.

0