203

liten flicka, som gjorde sina föräldrar stor glädje.

Då Elin hunnit så långt, att hon kunde läsa, fick hon till jul böcker med vackra bilder i, och hon visste ingenting roligare än då hon fick sitta och läsa i dem.

Elins lärare tyckte mycket mera om sin lilla flitiga lärjunge än alla de andra flickorna, hvilka icke voro så läraktiga som Elin. Hon fick derför ofta följa med ho­nom, då han gick ut och gick, och der- under talade han om för henne en hel mängd nyttiga saker. Elin lyssnade upp­märksamt till allt hvad han sade och tackade honom hjertligt för allt det goda och vackra han lärde henne.

Då Elin var åtta år gammal, visste hon redan långt mera än många andra flickor, som voro äldre än hon, och ofta framhölls hon af läraren såsom mönster för sina kamrater.

Vid sådana tillfällen sade denne till de andra flickorna, hvilka voro lata och icke ville lära sig något:

»Försöken att likna Elin, så skola era föräldrar och lärare blifva nöjda med er och alla menniskor tycka om er, ty Elin är en snäll och flitig flicka.