0 För tredje gången ljöd nu klockan. Angan pep, maskinen började arbeta, hju­len rörde sig och allt fortare aflägsnade sig ångbåten, dragande den lilla räddnings­båten efter sig.

Med förvåning betraktade Rudolf och

237

allt rådde här den största ordning och ren­lighet och hvarje sak låg på sin bestämda plats.

Fadern fäste barnens uppmärksamhet derpå och sade:

»Här kunnen I se, mina barn, huru nödvändigt det är att ordning och renlig­het herska öfverallt! På detta fartyg, der så många menniskor och så mycket frakt­gods äro samlade, skulle man icke kunna taga sig fram utan ordning, och utan ren­lighet skulle man inte trifvas här. Ord­ning och renlighet äro själens lif; så också här.»

Julia detta för dem nya skådespel.

»Se bara», sade Rudolf, »det är allde­les som om träden på stranden vore lef- vande och i ursinnig fart rusade förbi oss.»

»Ja, det går omkring i hufvudet på mig, då jag ser på dem länge», sade Julia, »men se huru der borta i fjerran de blåa