tåligt härdar ut med alla de obehag, som det kommer att tillskynda dig!»
»Ja, det skall jag visst, snälla pappa!» utbrast Anna förtjust.
Då Anna steg upp ur sin säng den följande morgonen, var det första hennes blickar föllo på det vackraste lilla lam i verl- den. Ett halsband af blå sammet prydde det, och vid halsbandet var fastknuten en blå silkessnodd, hvarmed lammet var bundet vid sängfoten.
Nu må man tro att Anna blef icke litet glad. Hon hoppade genast ur sängen, omfamnade lammet och kysste det, och hennes förtjusning hade inga gränser, då
210
lam, ty för några dagar sedan hade hon, då hon var ute och gick, sett en annan liten flicka hafva med sig ett snöhvitt lam, hvilket hon ledde i ett blått band.
»Hvad skall du göra med lammet? Om jag också köpte dig ett sådant, skulle du snart ledsna derpå», återtog hennes far.
»Ack nej, pappa lilla», invände Anna; »jag ber dig, skänk mig ett litet lam; jag skall visst inte ledsna derpå; ett sådant litet djur skulle vara min största glädje!»
»Nå väl, du skall få ett lam då», sade fadern, »men blott på det vilkoret att du